Poesie (Porta)/115 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto II

Da Wikisource.
Vai alla navigazione Vai alla ricerca
115 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto II

../114 - Sont staa in lecc des dì filaa ../116/1 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto III IncludiIntestazione 27 settembre 2008 75% poesie

Carlo Porta - Poesie (XIX secolo)
115 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto II
114 - Sont staa in lecc des dì filaa 116 - 1 - TRADUZIONE DALL'"INFERNO" DI DANTE Canto III

 
TRADUZIONE DALL’"INFERNO" DI DANTE

Canto II
Vegneva innanz la nocc de maneman
che el dì el ghe renunziava el sò possess.
Tucc dormiven: né gh’eva in tutt Milan
fors gnanch cent lengu de donn che se movess;
domà mì seva in pee tra tanc sognan5
su ona strada mal conscia e che fa s’cess
pareggiaa a tucc quij guaij che sentirii
fedelment reportaa in cant trentatrii.

Musa, che in grazia tova da fioeu
hoo tolt sù dal majester de gramatega10
on brovett de sardell e de pignoeu,
no me fà com’el solet la lunatega,
ché el dì da compensamm l’è quell d’incoeu.
Cuntem tì i pee di vers che te see pratega;
e tì marmoria fa el tò spicch anch tì,15
che cont di oeuv fresch te ajutaroo anca mì.

Sul fà di donn che innanz d’andà in tiatter
consulten specc, sart, serva e perucchee
né se moeuven de cà fin che sti quatter
no han dezis de conzert ch’hin bej assee,20
inscì anca mì par no ris’cià on scarpiatter
preghi el Poetta a squadramm da capp a pee
par dezid se da sgiunsg sont assee franch
fina alla prima ventalina almanch.

Poeù repii: Te diset che all’inferna25
Eneja l’è andaa sgiò vestii e colzaa
minga in sogn, né par stagh gnanch in eterna?
Mì el credi, ma sont zert che s’el gh’è andaa
minga ai sò meret l’ha conzess l’Eterna,
ma a quij della soa gran posteritaa.30
Femm inscì anch nun la cort a ona rabbiosa
mamma veggia insoffribil par la tosa.

Deffatt s’è vist col temp ciar come on specc
che sto Eneja l’è minga vegnuu al mond
par destrugà di micch, come parecc;35
ma che dal sapientissem e parfond
scervell de quell che stà dessora ai tecc
l’è staa creaa par el sò fin segond:
idest parché da lu nassa chi sappa
fondà Romma e on bon regn da god i pappa.40

Par sto viacc decantaa par el toò ingegn
l’ha savuu ch’el doveva avè vittoria,
par quest l’ha combattuu, l’ha acquistaa on regn,
prenzipi al pappa e a lu de tanta gloria.
E se d’andà al terz ciel no l’è staa indegn45
sant Pavol anca lu bona memoria,
l’è staa par portà indree de quij notizzi
che ten lontan i fedel daj parzipizzi.

Ma mì mò che no gh’hoo nient a che fa
cont Eneja né Pavol, par che fin50
hoo da fà l’istess viacc? Fors par ris’cià
de fà rid ai mee spall anca i pollin
oppur de quistà rogna de grattà?
Me callarav domà sto pocch viorin,
me callarav... Che serv che te tossega?55
Soo che te intendet mej che no me spiega.

In sul fà di Franzes del temp present
che dopo avè struppiaa parecc nazion
par rendij insemma a lor indipendent
cambien trè voeult all’agn costituzion,60
di primm idej no conservand mai nient,
me sont cambiaa anch mì istess d’opinion;
prevals infin tra tanc penser e intrigh
quell de salvà la panscia per i figh.

El gran Vergilli el soltè sù a sto pass:65
Ma par se n’hoo capii tomma par Romma
che la viltaa la se sia tolt el spass
de toeù a ficc el tò coeur par fagh la tomma,
ché no gh’è che costee che pò vantass
da cambià on omm in d’on asnon de somma70
e destoeull da on bon facc con quij spaurasc
che fan ai passer zert bambocc de strasc.

Ma adess che sont chì mì sta brutta stria
l’ha propri d’avè grazia a ficcà el vell;
stoo de cà al limbo, e hoo minga faa tanc mia75
par vegnì chì de lee a toeù sù i sardell:
de sto loeugh par brio bacch vuj ruzzatt via
se credess de giontagh per fin la pell...
L’hoo promiss a ona donna, e stà sicur
che quand prometti ai donn zorocch tì e mur.80

E per ditt com’hoo faa a ciappamm st’impegn
sappia che me compars sto bell donnin
giust in quell pont ch’eva formaa el dessegn
mì come mì . . . . . . . . . . . . . . . . . on sciampin:
ghe sbarluseva i oeucc all’ultim segn85
e cont faccia e con vos d’on serafin:
Oh el mè bon mantovan, che bona cera!
Stet ben?, la diss, gh’hoo propri gust davvera.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .