Pagina:Rimes Ladines.djvu/70

Da Wikisource.

— 68 —

O pérʼ del mòn, o pérʼ del cīl,
Criatòr dĕ důt, del pice del gran,
Tĕ tůa bonté plů důce quĕ mīl,
Bon ré col bëgn e l bon tʼ la man:


Consérva e chára dʼ tů mitòns!
Desgrázia e mai tratë́gnʼ dad ëi!
Riquë́za e bëgns tĕ sůs mašòns
E chaşes lásci trés odë́i!


La Gana.


Dai crëp dĕ Půz la Gána vëgnʼ
Jʼ a Longiarů́ per sĕ scialdé;
Pasé da n pèz è l tëmp del fëgn,
Lʼ altòn só régnĕ a scomencé.

Quī dis bī loncʼ, quī dis bī chaltʼ,
Arbandoné nes ai da n pèz;
La nëi sdlomína sůn quiš altʼ,
I růs dlaciá odès tʼ a mèz.

La pů́ra Gána tremorán
Inscíquʼ na fóia dal gran bůr frëit,
Tel můs důt bru̥ma vëgnʼ bèl plan
Tĕ stůa, dal frëit nĕ mùla n dëit.

“Mia bona gënt, lascèm scialdé
Pró queš fornèl, dër bèl ves prëiʼ,
Perchí quʼ iʼ son dal gran dlacé
Důt abramída, ël è pa vëi.”

“Dër gian salvé tʼ oròns quiló”,
Gostin, l patron, respògnʼ “vi ca
Sůn banc e sciáldĕtĕ, di spó
Tů mai, quʼ avëi, pél, nʼ as asá.”

“La ria sašòn è sòl nóš mal,
I crëp corís dĕ nëi e dlaciòns,
Lapró gran vënt tĕ vígni val
E l gonfedé sůn quī crepòns.


Quëš e zënza nia nĕ temòns.
Aldídʼ quʼ iʼ crëiĕ dʼ avëi rejòn:
Dʼ istè bon chalt sůn quī lastòns,
Dĕ bones raíge per nóš magòn;

Fontánes tléres per la sëi
Con èga bona frëida, o bëgn
Scʼ an nʼ ó plů gian dĕ quëla dʼ nëi,
ʼN ciafès asá per óš bošëgn.

Pastů́res bèles vë́rdes, dlònc
A mèz quī crëp e quī lastòns,
Da vígni pért, del lérc del lònc,
Dĕ ciůf fornídes iló odòns.

Inche compagnía ciafòns asá;
Bestiàm dĕ vígni sórt odès,
Inscíquʼ datrái tĕ dër bī pra,
Jeté o mangián o có quʼ orès.

Chavái, dĕ granʼ e píci, bòs,
Vidī́, manşòns dĕ bī corúš,
Inche bísces, chòres ed aşòs
Da ri e zértʼ, mo bëgn stofúš.

Ocī́ dĕ vígni sórt, pongíns,
Giarínes, picʼ, variúi, spó giái,
Dĕ bī catòrz e salvergíns
Èl tanʼ, quʼ inòmz da i di nĕ nʼ ai.