Pagina:Stóries e chiánties ladines.djvu/114

Da Wikisource.

- 106 -

Dĕ dòi sĕ contënten datrai,
Mò kʼ ël sī sīs o dòi chiavai,
Fůc sòfli da la bòchia e l nés
Tratan l’ iadĕ, kʼ ëi féž, bèl trés;
Fòš scèc i chiavai è chi trés l’ òm,
Kĕ mëna i fòš důt a sporòm.

L chiar da fůc sen va a mèşa noet;
L tiro fat nʼ è kĕ dʼ òres sèt
Toran la strada da gi e gni;
Tiro è kël bèl da gi saori
Inch a ki kĕ va gian a pè;
La strada del Chiar da Fůrchia è
Da Fůrchia fina jů la mont,
Kĕ sĕ tlama Gáisl a bon cont.

A Gáisl kĕ růa keš chiar da fůc,
Palsen tĕ val ára tra l jůc;
L jůc è dĕ ferlé con bůr bótʼ
Scèc sona i vareš dĕ sīs zótʼ,
Kĕ va tĕ nʼ ára sů spó jů,
Fagean, zotidlan gran romů;
Kinež menůtʼ důra l šešůr,
Dër spaventůs, salvar e bůr.

L jůc feni sen val indṓ l chiar,
Trat dai chiavai leşīrz tel var;
Vérs Fůrchia i mëna indṓ a sporòm
L gůcer, sůl chiar dant, l bůr fòsc òm;
Dlongia la vérgin vèghen n chian,
Fòsc dĕ corů scèkĕ l malan;
Fůc spůda i oedli, la bòchia, l nés
Tan lʼ iadĕ desperé bèl trés.

Del chian l póst tól gonót n gran sciòr;
Vesti dĕ fòsc, pél òm dʼ onòr;