Pagina:Varon milanes.djvu/7

Da Wikisource.

9

SONETT

DE MÌ

All’Ill. Sig Ercol Galarà Nobel Milanes.


SAvj, parchè, Signor, nò vùi mò mett
     Chivò ’l mè nom ades, parchè Milan
     Porav dam par ol coo del belitran,
     Avè stampà stò libr’ inscì imperfett.

E mì el mè onor vùi tegnil nett,
     Es nò vùi, chem siam dicc, vit mò gagian
     Te veu fà l’Autor, es te n’è gnan
     Sgionsgiù à podè fenì sto tò librett.

L’è ver, ch’on bel’umor a principiaa,
     Es’ a mostraa ingegn, e gran’ savè,
     Mà ’l ghè quai cosorin, che nò sta ben.

E mì, che parli Milanes spuaa,
     L’hò mendaa, l’hò cressuu, es vùi vedè
     Se pos finil denanz, che s’ tai ’l fen.

          E peù anc sal me ven
     L’umor, vel mandaroo tutt quant consciaa,
     Sem mandarij de festa a Danedaa.