Pagina:Varon milanes.djvu/76

Da Wikisource.
78

PRISSIAN DE MILAN

DE LA PARNONZIA

MILANESA.


Q

Uij fieu d’ingegn ch’han comenzaa a mostrà el fondament del nost parlà da Milan, ai ve mettenn in tel coo l’oltra sira el caprizij da fam visigà d’intorna a la parnonzia Milanesa inscì in pee in pee, dond’è diss quel poch che sentissev, no pensand d’avè peu anch da durà fadiga a scrivel; ma parchè mì son vun de quij Ambrosian, che no san dì de nò, e tant pù a on amig com’em si vù, e vi joo scrivu comè mj dij senza stag a pensà tropp, par ess mi parent del muscia fadiga; e anc che i nost se sijen metuu in us el scriv toscan, par fà da i caga pistel, che dan tort ai seu par parì savj, i joo parsciò vojuu in nosta lengua par fav intend ben spiataraa el son di letter com’ al và. E se ni avess bjuu pressa, ch’al pariva ch’al ve sciopass i faseuu e l’avrev metuu sgiò com’ al va, es avrev anc dij quaicosorenna dela sova zelenza, parchè al ghè ona sort de gavasgion, che com’ai ponn dì mà de quaicun, al ghe divis che impijssenn tropp ben el gotoi, ai diran che el nost a l’è on parlà sbotasciaa, e ch’avrev fa mei andà a strepà rampeusgier; vis de can s’ai savessen com’ i joo intel pù bel de Roma, che sai lor cosa sia on bel parlà? a l’è el ver, che i lenguasciuu