Questa pagina è stata trascritta, formattata e riletta. |
— 49 — |
roba de denter, on gran stracch, on fastidi e diseva: — Luis, gh’hoo paura, Luis vœurem ben. — E ti pover omm te disevet: — Coragg, l’è la nott de Natal. — Te regordet?
— Me regordi.
— Oh che nott de Natal, el mè vecc! che dolor e che amor quand sul fa dell’aurora l’è nassuu quell bambin, te regordet, Luis? Ti in genœucc nella stretta del lett te piangevet, pregavet de bon, te basavet quel to Natalin, e la nonna la pizzava ciaritt e lumitt sul cumò, ch’el pareva on presèpi. Te regordet, Luis?
— Me regordi.
— E pœu dopo on ann, dopo duu, dopo trii, dopo des, che presepi, el mè vecc! Che devozion te gh’avevet, Luis, a sto santo Bambin! ma s’ciavo, serem giovin tutt duu e ti galantomm, pien de cœur, pien d’amor per la cà,