Pagina:Decurtins - Rätoromanische chrestomathie, VI.djvu/335

Da Wikisource.

Plaunt dolorns 317

5.

[f. 25b] Da Roma la splendur, ilg muond chi dominaiva,
Sieu Poevel, sa Grandezz’ed otter da stupir,
In terra giescha fick, ed hò stovieu perir,
20Invit, ætern, e mæ müdaivel chi paraiva.

6.

    Carthago, als Romauns taunt loeng chi contrastaiva;

Athen, stupur delg muond, taunt per savair mossær;
Sagunt, chi; per salvær sa fe, s’ hò fatta sfær;
Corinthus eir; è gio, chi Roma timentaiva.

7.

    25Quel Faron indürieu, cun la superbia sia;

Sennecherib potent, da tuotts, in terra, tmieu;
Nebucadnezar grand, d’ üngün ma stô vandschieu;
Nun sunè della Mort ieus per la largia via?

8.

    David, da Dieu cernieu, chi taunt ad plaschaiva;

30Quel Salomon famus, rick, sabbi, e pussaunt,
E quels chi’ ls sun segieus, ù eir passôs avaunt;
Sun morts: da Mort üngün els liberær pudaiva.

9.

    Inu’ è ’l grand Assuer, cun tuott la forza sia?

Grand Alexander ho ’l pudieu da fatt durær?
35Julius Cæsar hò stuvieu eir el crudær:
Pompejus, grand Romaun, passet eir el da quia.

10.

    Quels spaventuss Gigants, nun sun els ieus in terra?

Methusaîem, quel Velg, fütt eir davent alvô:
Samson, d’üngün vandschieu, d’la mort fütt superô,
40Absalon, ilg plü bell, peritt in greiva guerra.

11.

[f. 26a] Croesus quel rick Monarch: Crassus, chi taunt havaiva:
Annibal, grand sodô: Camillus virtüus:
Fabrici, taunt fidel: Grand Carlo taunt famus,
Sun morts. Aristotel è mort chi taunt savaiva.