Pagina:Decurtins - Rätoromanische chrestomathie, VII.djvu/92

Da Wikisource.
78 Alchiünas Bellas et Nüzaivlas Histoargias

dals discipuls vset, chia l’Magister Xantus eira aggravo dal vin, schi dschet el ad el: Di m, ün po, Magister, füsse possibel, chia ün hom pudes baiver our tuot il meer? [f. 66a] Xantus respondet: Perchie na? Eau l’vuless baiver our amvessa. L’sculer respondet, quaunt chia vulaiven metter sü pe? Xantus respondet, sa chiesa vulaiva l’metter sü, scha nul al bavaiva our. Uschea dimena giuvettane pe, et Xantus det per pain sieu anne, chi’el sulaiva purter in daint. La damaun zieva, bain mamvalg, siand Xantus alvo et vouliand laver la fatscha, vset el, chia sieu anne eira davent, et dimena schi dumandet el ad Esopum, inua chi füs sia anne? Esopus respundet: Signur et Patrun, tü hest hêr mis pe, chia tü vœgliast baiver our tuot il meer, et per signel, u per pain, hest tü do l’anne. Cura chia Xantus udit que, ’s ischnuit el et aruet ad Esopum, chi eira zuond ingienius, chia el l’vuless agiüder, ù vairamaing chia el guadagna, ù chia l’peich giaja ad ova. Aesopus respundet: Guadagner nun poust, mo il peich voeglia giüder, chi’el giaja ad ova. Di, dschet Xantus, co poas eau gnir larg? Aesopus respundet: Tü hest impromis da vulair baiver our tuot il meer. Huossa tü sest bain, chia il meer cuorren da tuottas vards grands flüms et ovas. Et peraque di alla contrapart, chia tü vœgliast bain baiver our il meer, ma chi’el avaunt voalva davent et (h)oasta tuots quels flüms, chi cuorren in il meer, schi vœgliast alhura fer que chia [f. 66b] tü hest impromis. Da quist pled füt Xantus fich legiar. Inaque d’mez gnit quel, chi havaiva mis pe cun Xanto, et giavüschet dad’el, chia el in preschenscha dals principels signuors dalla cited mattes ad effet que chi’el havaiva impromiss. Xantus giet daspera la riva dal meer, fet purter co üna maisa, üna sopchia et otras chiosses. Cura dimena chia tuot il pœvel eira araspo alo, per vair; ’s schantet Xantus sün sa chiadrêgia, fet alschanter our ün grand bachier cun ova dal meer et implir plain da quella ova, pigliet il bachier d’or in maun et dschet. Vus hommens da Samo, chia nun hegia impromiss da baiver our tuot il meer, nun sneja eau, mo vuss tuots savais, chia in il meer cuorran et ’s sv(e)[oe]dan bgiers flüms et ovas. Scha mieu contrapart dimena vain quels à mner d’ünqualchie otra vard et impedir, chia nun giajen in il meer, schi sun eau pino da baiver our il meer, per chie chi’eau d - he tschantscho dal meer sulet, et na dals flüms et ovas. Cunbod chi’el havet dit que, ’s allegret iminchiün cun Xanto et l’clamet tiers vintüra [f. 67a]. Mo il sculer ’s büttet gio avaunt seis peis et dschet: Ô grand et sabbi Magister, eau cufess, chia sun vit da te, et dimena arov’eau, chia noas peich vegna chiasso et giaja ad ünguotta. Que chia Xantus l’concedet eir.