Pagina:Decurtins - Rätoromanische chrestomathie, VIII.djvu/191

Da Wikisource.

Peidras impolidas 181


5 Davent, lontaun da Te
E da mieu lö patern
Füt que chi ’m tgnet in pè:
Ti’ amur matern’.

Cur spranza aunch’e bramma,
10 Da ’T chatter in Tieu let,
Per podair clamer: O, mamma!
Perdun a mieu diffet!

Cur mieu cour ardaiva,
Aunz cha l’ögl at füss serrô
15 D’anguoscha mieu frunt süjaiva.
Per bütscher aunch Tieu cho;

[p. 26] Una vout’aunch’ per guarder
In Tieus ögls plains d’ summissiun
L’ammalô mieu cour per ristorer
20 Ed avair consolaziun;

Baiver d’ Ta funtaun’ volaiva
Inesauribla in amur
Pazienz’e cretta vaira,
Per sligerir ma grand’ dolur;

25 Aunch’üna vout’il cour recognuschaint
Un sforz volaiva fer,
Tieu ögl, ch’aunch’uossa m’ais preschaint
Tiers l’eternited serer:

Mieus pass, o grand’ dolur!
30 Pü cuorts sun stos cu quels d’ la mort,
Battieu avaiva già Ti’ ur’,
Dolur! Dolur! füt mia sort!

Aunch’üna vout’ nu ’m füt cuvieu,
Al ogget a me ’l pü cher,
35 Da’ l dir aunch’ün: „Adieu! Adieu!
Sainz’ però ’l pudair schmancher.“