Pagina:Decurtins - Rätoromanische chrestomathie, VIII.djvu/201

Da Wikisource.

Poesias 191


Cur sia orm’al clam rebella,
Nel spavent vuless s’ pentir
E cha’ l cour nun ho favella,
20 L’or ais auncha sieu desir;

Vaun mortel! pens’a quell’ura
Bod o tard chi po suner,
Per fonder ta vaira dmura
Bain otr’or stust tü tschercher.

25 Or etern, vaira richezza,
Cler fanal chi’ ns guid’al port,
Na quel or mort chi’ ns disprezza,
E’ ns banduna nella mort!

[p. 16] Als infaunts chi nun sun pü.

Buttuns d’amur, chi suot noss ögls flurivas
Et uoss’in tschel cols aungels giubillais,
Ans’ vais colmos d’algrezchas uschè vivas,
D’ voss abbandun nos cour ressaint’il pais!

5 Il temp füt cuort per giodair voss’amur
E’ l cher sorrir chi da voss leivs fluiva;
Tel, sco las fluors al vent, müdand colur,
Cridos — del tschel pigliettas bod la via!

Voss teners frunts l’impronta gia portaivan
10 Del paradis chi s’ho davend clamos;
Vos pleds naïv fors’al muond revelaivan
Cha be per cuort ans eiras destinos!

O bap in tschel! tü odast noss lamaints,
Sün noss ögls cregns poza tieu maun divin!
15 Ta sencha vusch ans renderò containts,
Nus bandunains in tieus mauns noss destin!

Et el ans disch „O mammas desoledas!
Laschè pür gnir a me voss infauntets!
Nun tmê, bain bod saros dad els brancledas,
20 Pù nun cridè, els sun mieus chers elets!“