Pagina:Gustin Tajabò - Car el me car cusin Feliz Castell.djvu/3

Da Wikisource.


Mè car, el matrimoni l’è quell piatt
Dolz e piccant, se sà, che i conjugaa
San, pù o men ben, tra lor componn e sbatt
Adree ai sò gust; e lor ben fortunaa
Se intant che amor el va ancamò a martell,
Se tiraran de prezzi in quest e quell
                                   E impastaran duu cœur
                                   Doppi in d’on sol bonœur.

Guarda, el tœu miee, l’è istess del giœugh del lott,
Tucc speren de broncà l’orba Fortuna
Per portagh via on bon terno bolgiott,
Ma è rar trovagh l’ambo cavicc in cuna;
Com’hin pur tropp, tropp spess qui illus de gent
Che all’att che creden de inzancagh coi dent
                                   La cioma, de mincion
                                   Trœuven che l’è on scignon.

Puttost, guadagna on terno qui car spos
Che da lor pòrten busca e gh’ha i niadej
Senza tanti parer, ne ajutt de sfros,
Immitand men i gent, che ne i usej;
Che sa fa cunt, dà cunt e ben cuntà
Ch’è assee el danee quand l’omm ne sa vanzà
                                   Per fèvera e bailott.
                                   Ecco el ver terno al lott.

Questi, el mè car Feliz, da bon amis
Se no hin vers, hin consili in prosa sana
Che te doo mi de mett in d’on cornis,
De legg e praticà ogni settimana
Longo el stradal del viagg matrimonial,
Viagg che ai primm temp l’è tutt sentimental,
                                   Ma anch somenaa alla fin
                                   De rœus con tant de spin.

Ciavo Castell, salùdem tant la sposa
Quella cara Giulietta bombasona
Che nanca on strasc de brutta e veggia tosa
L’ha poduu dimm che no l’è brava e bona.
Vœuregh ben, ch’el te costa nient; e inscì
Felice ti de nomm e fatt, anmì.
                                   Sbraggiaroo tutt legrios:
                                   Allegri! e Evviva i Spos!



Milan, 30 Agost 1879.

L’Aff. Cusin
GUSTIN TAJABO’.